VAD JÄTTESKÖNT MITT SOMMARLOV SKA BLI

Hallonbåtarna jag mummar i "Ryssen ser dig!" har blivit gamla. Jag tränar käkarna och försöker tugga mig fram. Sommaren har också blivit gammal. Häromkvällen såg jag höstlöv i regnet. Det gjorde mig ingenting, jag kände snarare den välbekanta känslan av lättnad. Jag känner oftast lättnad och längtan när hösten kommer. De välbekanta ljuden av skola, rutiner, pennfodral, fiskpanetter och mellanmjölk. Trots att det var länge sedan jag levde dessa rutiner så är instinkten densamma. Längtan och lättnad.

Men den här gången gillar jag inte att sommaren inte längre just börjat utan är på väg utför. Jag har medverkat i en fantastisk kurs; Hbtq- normkritisk gestaltning men jag har inte riktigt kunnat njuta av den för att jag varit i så starkt behov av sommarlov. När får man sommarlov igen? Kommer lata dagar utan framtidsångest aldrig mer hända? Kommer alla miljoner ansträngningar nånsin leda någonstans? Och vad är någonstans?

Landet Någonstans. Där Rufus Wainwright sjunger i änglavingar till orgier i lättja, kärlek och druvor. Där människor lever i ett evigt nu. Där utopin krockat med apokalypsen och man andas krispig höstluft i sommarvärmen. Där man badar naken utan att känna skam. Där man aldrig är svartsjuk och missunnsam. Där man alltid är fri för att man har en plats där man känner sig bunden.

Fiodors dotter

EN DIKT TILL HERRARNA PÅ TÄPPAN

-Kära doktorn.
Det är som om marken inte står stilla
och jag mår hela tiden så illa.
Kroppen domnar iväg
världen snurrar och mitt rum luktar kräk.

Lilla gumman, lyssna nu på doktorer ödmjuka;
Vackra flickor blir inte sjuka!
Ta en ipren så löser sig det mesta
och var inte ute för mycket och festa.

-Kära herr domare, det sparkar i magen
och för nio månader sen blev jag våldtagen.

Stumpan, se det som en komplimang!
Pojken tyckte du var vacker, du fick ju hans snorre i svang.

-Kära Fader, jag vill avlägga bikt.
På senare tid har jag gått ner mycket i vikt
och fast jag inte äter känner jag mig stor.
"Men du är ju ett fetto" sade min bror.
Jag kräks en hel del och jag vet, det är fel
för barnen i Afrika har ingen mat
men kära Fader jag börjar bli desperat.
Jag vill att nån säger att jag är okej
därför vänder jag nu mig till dig.

- Älskade barn.
Jag var lite lat
när jag skapade detta patriarkat.
Helst vill jag förstås att ingen far illa.
Varken Abdullah eller Gunilla.
Och även i väst där man tror man vet bäst
kan det va svårt att vinna
särskilt om man är kvinna.

Men tro på dig själv och ge inte upp
så blir Gud i himlen stolt som en tupp.
Om du vill får du hemskt gärna tro på mig,
men kära barn, vad du än väljer så är du okej.

F

FREDDIE MERCURYKÖREN PÅ EUROPRIDE 2010

Stackars människa. Han ber turister om mat vid pirogståndet. Är det verkligen så illa? Mannen stör min semester och jag känner mig obekväm. Jag som är en hjältinna. Jag som tillsammans med Freddie Mercurykören slagits för mänskliga rättigheter i Polen. Riskerat mitt liv! Jag som inte ens är homofil. Några procent hit eller dit har vi väl alla men oftast fylls jag av djurisk åtrå till män av motsatt kön.

Europride - en förbannat häftig upplevelse. Vi var så oerhört många, färgglada och fulla på liv, fest och gemenskap. We´re here, we´re queer, get used to it! Polen måste ha tillkallat landets alla poliser till evenemanget. Stolta stog de och blockerade vägen för antibögfascisterna, redo att slåss för vår säkerhet! Nej, många av dem upplevde nog en lågpunkt i sin karriär men några log när Freddie ljöd ljuva toner och det värmde i själen. Bakom oss gick Stockholms gaykör, framför oss Sveriges gaypoliser och erkännas skall att det kändes tryggt att gå bakom grandiosa ryggtavlor.

Det lät så starkt när vi sjöng, så maffigt med alla stämmor. Grupp 1 melodies och grupp 2 harmomies. Dagen innan ville hela 50 pers vara med i vår workshop. "Så sjunger du Freddie Mercury style!" Are you ready to be Freddie? Let´s get swetty! Let´s break free! Oh how I want to break free! Vi klämde i extra högt när tåget gick förbi motdemonstranterna. You´re so selfsatisfied I don´t need you! We are the champions och ni är fullkomliga idioter med ert "sodomi" och ert "hata analsex" som ni så föraktfullt skriker ut innan ni drar hem och tar frugan i det allra heligaste innan ni torkar snoppen ren från piroger.

Vem är väl jag att tala. Jag som inte ens bjussar mannen vid pirogståndet på en pirog. Men man får välja sina kval. Well. Tack för ikväll. Jag ville mest informera om att något fantastiskt hänt i Warszava i juli.







F

ANNA ANKA OCH ANDRA FÅGLAR

I drygt en vecka har det legat rester av en död fågel nära tunnelbanan Skärmarbrink. Jag har gått förbi fågeln och tyckt det hela varit lite obehagligt och beklagat den stackars fågelns grymma öde men jag har inte hafr några planer på att gräva fågelgrav. Idag insåg jag att jag kanske borde ha gjort det, för när jag var på väg hem stod en stor mås och mumsade på kadavret så man såg allt det röda köttet. Jag mådde illa och tog en omväg.

Häromdagen dog en uteliggare på Folkungagatan. Många timmar hade han legat utanför något café, alldeles blå i ansiktet innan cafepersonalen slutligen uppmärksammade honom och ringde polisen. Många timmar hade folk gått förbi honom och mumsat falafel. Sånt händer ibland sa polisen. De bär nog bort honom snart sa en förbipasserande som mådde illa och tog en omväg.

Och den största nyheten den dagen var att Anna Anka hade besökt Junibacken. Hon behövde inte betala inträde då hon bara skulle gå till bokhandeln.

F

GRATTIS TILL OSS SOM ÖVERLEVT ÄNNU ETT ÅR!

Jag minns exakt vad jag gjorde förra midsommarafton. Jag satt och bloggade om tidigare midsommaraftnar jag haft, om fylla och fä, om förhoppningar och midsommarstänger. Mannen jag var kär i hade dragit iväg till Polen och jag skulle på midsommarfest i Solna i casa de Robban och Johan. Detta år skippar jag tidigare midsommarskvaller men nämner att det hänt så oerhört mycket sedan i fjol. Det händer så oerhört mycket varje år och alldeles strax blir jag ett år äldre. I de ålderskriser och nojjor man har glömmer man bort att erfarenheterna gror sitt bo i själen och visheten som smyger sig på en tills man en dag vaknar upp och inser att man trots allt har vuxit som människa. Varje högtid summerar man åren som flytt och jag måste säga att jag trivs bättre med att strax fylla 25 än jag trivdes med att fylla 22. Jag har kommit in i en ny, mer bekväm tid. Jag söker fortfarande svaren på de stora frågorna men inte på samma trevande sätt som för några år sedan. För nu vet jag mer om hur man tar smällarna men också mer om hur man emottar fröjderna.

Glad midsommar!
Fiodorovna

ALLT OM MIN MAMMA

Helt plötsligt blev jag sugen på att blogga igen. Jag slutade när jag fick mig en tankeställare. Skillnaden mellan personligt och privat blev plötsligt hårfin och skulle jag ge skulle jag ge för mycket och jag kände ett starkt behov av att skydda min integritet. Jag har spelat den sista föreställningen av "Ryssen ser dig" på Kafe Klaver och gick faktiskt plus, detta enbart på grund av den hord av ryssar i 30-35års åldern som droppade in till sista föreställningen (tack Dmitrij Karpenko). Först fick jag en smärre chock. Vilka är dessa människor och varför har de förvirrat sig från Junibacken hit? Kommer de ta illa vid sig när jag driver med deras accent? Men nej, de bitarna var deras favoriter. "Skriv mer om din mamma!" sa de till mig efteråt. En parodi av en rysk kvinna med starka principer. Jag kanske borde göra en show som bara handlar om min mamma. Allt om min mamma. Pedro Almodovar, släng dig i väggen, nu kommer historien om de ryska morsorna! Men nej, min nästa show ska handla om den lyckliga tvåsamheten, om heteronormativitet och om alla krav. Förstås i en fruktansvärt rolig tappning. Sedan kommer jag spela "Ryssen" lördagen den 3:e juli kl 13.30 på Trädgården i Sthlm. Om de fixar mic och "ljudkille" vill säga. Då får ni gärna komma dit och ta er en återställare.

Kram
F

TEATER OCH HJÄRNKIRURGI

Luleås teaterhöskola hade prempa på sin slutproduktion "Duvorna" på teater Replica igår. Den var bra. De har nämligen kommit på tricket, att så fort det börjar bli lite tråkigt ska man slänga in en sång, en dans eller ett shownummer. Det behövs oväntade prylar annars blir man uttråkad. Det värsta som finns är att se ett par skådisar fullt upptagna med att onanera i sin begåvning. Fast man får inte säga "skådis", inte enligt Lena Endre och Thomas Neumann iallfall. För isåfall kan man lika gärna säga "läkis". Jaja, tagga ner. Jag hajar att skådespelarkonsten är serious business men vi opererar ju faktiskt inte bort hjärntumörer fast vi kanske önskar att vi kunde göra det. Apropå propagandateater berättade Sara om årets Enskedespel. Momo - eller kampen om tiden, och det lät faktiskt som en riktigt fängslande historia. Jag ser fram emot att se den.

Fruktansvärt irriterande att flera dagar i förväg planera att man ska jobba halv åtta på morgonen för en planerande människa som jag. Vetskapen att jag ska jobba imorgon bitti har lett till att jag inte kunnat sova ordentligt på flera nätter för att jag har legat och oroat mig över att inte kunna sova inatt. Årgh!

F