OM ATT TA I FRÅN KÖNET

Välkomna till den här bloggen. Jag är glad att ni tog er tid. Den här bloggen handlar om mig.

Jag är en enkel människa. Verkligen. Jag har enkla ambitioner. Enkla drömmar och mål. Men jag skulle ändå kliva över lik för att nå dessa mål. Och inte så mycket för min egen skull som för andras. För att jag är säker på en sak. Och det är att jag vet att när någonting är viktigt för mig är det också viktigt för andra människor. Jag har många intressen. Enkla intressen. Kultur. Politik. Filosofi. Jag är bra på att dra paralleller mellan olika samhällsskeenden och komma fram till nya synsätt och lösningar. Jag har en klar bild av vad som är en människa, vad som gör henne lycklig eller olycklig och jag vet själv precis hur jag ska leva för att dia livet på största möjliga njutning och stimulans.

Jag brinner för mitt yrke. Som konstnär ser jag alltid till att lyssna inåt samtidigt som jag har tentaklerna ute. Att gestalta en människa på scen eller på filmduken, det är ett minituöst noggrant arbete som jag tar på största möjliga allvar. Jag vill visa människan som hon är med alla hennes fel och brister. Jag är aldrig fåfäng i mitt arbete som skådespelare. När jag arbetar tar jag så att säga i från könet.

Jag lever ett enkelt liv där jag också uppskattar livets mer basala, primitiva nöjen. Jag ska inte sticka under stol med att jag gillar att ta mig något glas gott vin då och då. Jag uppskattar att resa och uppleva andra kulturer än den jag själv lever i. Det berikar mig som människa och ger mig nya vyer. Jag uppskattar morgoncigaretten efter en lång och het natt tillsammans med en vildsint yngling. Jösses nu blev jag visst privat här. Men det privata är politiskt trots allt. Jag uppskattar män. Verkligen. Deras estetiskt välformade kroppar, mjukt bågade armmuskler, fasta magar och det underbara manliga könet. Så lent och så hårlöst. När en man skänker mig ett av sina förföriska leenden och ger mig ett till synes oskyldigt ögonkast kan jag inte annat än smälta. Det är den
enda gången jag förlorar kontrollen över mitt annars så kontrollerade jag.


Fiodorovna (?)

MOBY DICKEN OCH JAG

Idag har jag repat min föreställning från tidig morgon till tidig kväll då jag istället repade Moby dick till sen kväll. Två helt olika projekt på så sätt att jag i det ena är helt allena och i det andra med sju motspelare, regissör + en massa folk runtomkring i form av scenograf, kostymör etc. I mitt eget projekt ligger svårigheten dels i att pusha sig själv att fortsätta när det går trögt och dels att jag bara bollar idéer med mig själv och inte har en aning om vad som kommer att funka på en publik. Nästa vecka, onsdag kör jag dock en testround på klassen för att sedan prempa skiten den 15 Maj. På fredag är planen att jag ska ha fixat spelplats men boka in datumet redan nu. Helvetes jävla gud i limbo vad jag känner mig stressad och nervig och undrar varför i helsike jag utsätter mig för detta. Kan jag inte bara skaffa ett jobb vid ett rullband och äta rulltårta i pausen och vara nöjd med det?

I Moby är det skönt att ha ett så stort uppback och stöd, en för alla, alla för en. Men att få åtta karaktärer i friskt spel och i en och samma strävan mot samma mål är knepigt och tar tid. Dessutom ska man få ihop tider med rep, musikrep etc etc. Annars har jag ju bara mig själv att få ihop det med och det är ju svårt nog. Idag var Mobyrepet fantastiskt roligt och fartfylld. Det finns inget som kan vara så roligt och en annan gång så tråkigt som teater. Både att se och att göra. Men när man spelar och har koll på vad man gör och var man ska samtidigt som man känner sig fri att kunna improvisera, eller som en gammal polack en gång uttryckte det "surfa på vågen", då är man som allra lyckligast. Better than sex.


Lite info om Moby:



PUMA scenkonst presenterar “MOBY DICK” - en vansinnesfärd mot alla odds. Premiär 22 Maj på Improvisation & C:o!


Föreställningen bygger på en fri tolkning av litteraturklassikern som alla säger att dom någon gång ska läsa. Boken är från början skriven av Herman Melville, som en testosteron-osande sjömansroman om besatthet och orubbliga viljor, med starka religiösa influenser i pompös äventyrsform. I vår version finner ni åtta galonklädda kvinnor som i en intim, svettluktande regi med ”hjälp” av nykomponerad skrammelmusik berättar om resan in i det mänskliga vansinnet. En gastkramande saga om att förlora kontrollen över sin kropp, sin självbevarelsedrift, sin besättning eller sitt liv.

På scen:Frida Spång, Karolina Hyllner, Elin Skärstrand, Cecilia Larsson, Aurelia Le Huche, Saskia Oljelund, Mika Oijens, Olga Henriksson

Regi och Bearbetning: Frida Spång Regiassistent: Robert Olofsson Musik: Simon Steensland Scenografi: Josefin Hinders-Sjövall Kostym: Snöret Lindén Affisch: Linnéa Sjöberg Producent: Aurelia Le Huche

Spelas på Improvisation & C:o, Hagagatan 48

22/5 kl 19.00 PREMIÄR
23/5 kl 19.00
30/5 kl 19.00
31/5 kl 16.00
5/6 kl 19.00
6/6 kl 19.00

Kom och hjälp oss hitta den där sabla valen, så slipper ni läsa boken!
Boka biljetter på: puma.scenkonst@gmail.com PUMA 0737 08 20 73

Mer info om my own show senare

Godnatt
Fiodorovna

OM PRAHA

Dessa Praha titlar börjar bli rätt trista va?

Sällskapet bestod som sagt av mamuschka, babuschka och tillhörande svenne. (mamuschkas). Vi bodde på ett fyrstjärnigt hotell men tydligen till bra pris, vid namn "Pyramida". Hotellet såg ut som en finlandsbåt både ut och invärtes och hade en simbassäng där det flöt två amerikaner och ingen mer.

Löven var utslagna, solen sken och vi lekte turister på Karlsbron. Panik utbröt när svenne försvann och jag av någon anledning blev beskylld för att ha slarvat bort svenne.

- Men Olga, vart är Henrik?

- Jag vet inte.

- Men ni gick ju tillsammans?

- Nej, jag gick själv.

(paus)

- Men du måste väl ha sett vart han försvann när ni gick tillsammans?


Vi återförenades lyckligt några minuter senare i slutet av Karlsbron. Tacka gudarna för mobiltelefoner, hur levde människor förr i tiden.

Vi turistade b la annat på "St Vitas katedral". Jag fick höra att har man sett den kyrkan behöver man aldrig se ngn kyrka till för då har man sett allt. Den var stor och vacker och innehöll gravar från gamla munkar men det var fly förbannat det mest trista jag sett i hela mitt liv. Byggnaden var proppad med fotoklickande turister och om stämningen i katedralen någonsin varit andlig så har den flytt sin kos för länge sedan. Trots alla guldlamerade enorma statyer och bilder så kändes allt billigt och plastigt och de fotande turisterna fick med sig bildbevis på sitt lyckade turistande men jag tror knappast att de fick med sig någon större upplevelse. Det fanns dock en staty som var intressant. Gud som höll Jesus på korset i pietá ställning. Intressant dels för att Gud var avbildad och vad jag har förstått så är avbilder enligt kristendomen något hädiskt. Dels för att Gud tog Marias plats som den sörjande föräldern. Den "statyn" var den enda som fick mig att stanna till.

Jag går i kyrkan ibland här hemma i Svea. Jag är inte troende och funderar inte mycket över tro men när jag går in i en kyrka känner jag mig alldeles lugn. Den blir som en fristad från den bullriga vardagen och i St Vitas katedralen var det som att den bullriga vardagen hade tagit sig in i kyrkan och jag tyckte inte om det.

Jag åt knödel två gånger om dagen med tillhörande öl. Knödel är som uppblött vitt bröd och egentligen inte mer romantiskt än så men i Prag äter man knödel och då äter jag knödel och vägrar äta något annat.

Mindre mataffärer hade samma mood och stajl som i St Petersburg. Mataffär, ölsjapp och kafé inom samma fyra väggar. Med vita plastbord, rökig atmosfär och tjocka korvar, små smörgåsar och mumsiga sallader per hekto bakom disken. Allt i en salig blandning. I sådana små affärer känner jag mig väldigt hemma.

Jag såg de fina sidorna av Prag. Nästa gång vill jag se de fula, råa och smutsiga. Där hororna bär minkpäls och tjuvarna har frack.

Fiodorovna

FRÅN PRAHA

Jag är tillbaka nu. Jag vet inte om det här är rätt tillfälle att skriva. Jag är i ett enormt surrealistiskt mood. Påskmiddag med min s k nya släkt på mors sida idag och det var intressant. Innan jag for dit kände jag att det här kan komma vara ett tillfälle där jag förväntas prestera. Det är denna ni kommer att fira julaftnar med från och med nu. Se hur trevlig hon är. Kvick och rolig och fantastisk. Har hon sagt att hon startat en karriär som stand up komiker? Hon jobbar med en teatergrupp också, nej hon har ingen fast scen men det spelar väl ingen roll, hur många finns det som har det? Hon skriver en egen föreställning också men hon har lite problem med självdisciplinen. Beställt föreställningen? Nej det är ingen som har, hon ska sälja in den alldeles själv, men det är så det fungerar. Men har hon det inte trevligt? Hon verkar lite tyst idag? Hon har helt enkelt inte mycket att bidra med i samtalsämnet "att vara grundskole lärare". Jag har varit med om det här förr. Med pojkvänners släkt och vänner. Och nu med min mors nya släkt. Och med andra som jag tror förväntar sig något av mig.

Jag såg ett foto på en av dessa mors nya släktingar. Hon hade förolyckats i en bilkrasch vid 23 års ålder. Hon hann få en nu levande dotter som var med under påskmiddagen. Som i sin tur har en liten son, och livet tycktes mig så påtagligt när jag såg dessa två. En moderlös dotter och mor till en son som själv kanske blir far någon gång. Denna framlidna mor fick aldrig se sin vackra dotter växa upp. Min egen mormor kommer aldrig se mina barn. Det finns en smärta och ett märkligt vemod i den tanken. Tanken om alltings förgänglighet.

Det går en film om midsommar på ettan som brusar vankelmodigt i bakgrunden. Regntunga moln som sänker sig över alla förhoppningar om ett liv i lycka.

Jag köpte min kärlek för pengar
för mig var ej annan att få
Sjung vackert i skorrande strängar
sjung vackert om kärlek ändå

Den drömmen som aldrig besannats
som dröm var den vacker att få
För den som ur Eden förbannats
är Eden ett Eden ändå

Gustaf Fröding


Jag somnar ikväll och hoppas att jag vaknar imorgon.

Fiodorovna

TILL PRAHA

Idag vid halv fem flyger Fiodorovna med mamoschka och baboschka Fiodorovna samt tillhörande svensk (mamoschkas) till Tjeckiens framsida; dvs Prag. I Prag kan jag informera om; finns arton grader, solsken, billig öl, snitsigt hotell med pool samt Barack Obama. Så det blir förhoppningsvis en rätt behaglig weekend från och med idag till och med torsdag. Därför vill jag inte att ni misströstar när inget nytt blogginlägg infinner sig under dessa dagar. Tänk då bara att Fiodorovna, er beskyddare, är och samlar lite kraft borta i Öst för att sedan komma tillbaka med flinkare fingrar än någonsin förr. Tills dess skulle jag behöva lite tips på vart sjutton jag kan sätta upp min enkvinnas show någonstans (???)

Ha fyra fantastiska vårdagar kring Nytorget med omnejd
Kramar

Fiodorovna

DÅ DOG MAN INTE DEN HÄR GÅNGEN HELLER

Nu blev det sommar igen och det är ju bra, så vet man att man lever den här gången också. Satt och svulla en falafel på Skärholmens torg nyss och det var galet mycket folk. Fast det är det i och för sig i Skäris vintertid också, folkfeststämningen alltid bestående. Annars är det allra säkraste vårtecknet alla blekfisar till svennebananer vid Nytorget som sätter sig med ryggen mot husväggen och stirrar in solen med en varsin glarre från glarretjorren ovanför som av ngn anledning alltid lyckas öppna exakt den dagen det är gassande sol och av med jackan väder. Detsamma gäller Snaps på Medis. Fullproppat av Dolce gabbana bågade ungdomar med öl eller dagens. Götgatsbacken går knappast längre att flanera på utan att hamna i Sovjetisk mat kö och ibland måste man ta sig upp till kyrkogården vid Katarina bara för att få lite lugn och ro. Alla har enorm craving för glass och öl och snart kan man börja ta sig en tupplur i Vitan igen när man är mellan två uppdrag och inte pallar att ta sig hem till Skärmarbrink. Och dricka en öl i Björnsan på förmiddagen och slippa känna sig som en av alkisarna, trots att de sitter på trappsteget ovanför. För det är ju sommar och då kan man göra vad fan man vill. Jag säger som David Hasselhoff (var det han? adam?) sa när han körde sitt sångnummer på den fallna Berlinmuren. Freedom!!

Fiodorovna

JAG ÄR EN KVINNA SOM ALDRIG LÄR

Jag är en kvinna på drift igen. Vandrat runt utan lust vid en bortglömd kust, ingens kvinna ingens vän..

Orden tillhör Ulf Lundell, här ovanför med vissa modifieringar. Übermannen och alfahannen Lundells visa "Hon gör mig galen" kommer att återfinnas i en föreställning nära dig inom snar framtid, sisådär cirka i Maj. Jag har annars kommit på att jag jämfört med andra är en relativt odriftig person. Kära regissör för Moby dick, Frida, inte bara spelar utan regisserar, fixar det administrativa, söker pengar, går på möten, etc etc. Själv vägrar jag slita mig från Scrubs på tv. Och nu har jag avsagt mig att betala tv aviften. Dessutom. VAD ska det bli av mig.

Jag har ett nytt sätt att repetera föreställningen (min egen, den med Ulf Lundell).Eftersom jag inte pallar att vara i min lägenhet och repa då det är alltför nära till säng, kylskåp, tv etc så har jag bestämt mig för att repa på staden. Igår repade jag på Södermalm, idag Vasastan och imorgon siktar jag mot att avverka Kungsholmen. Jag går omkring i solskenet, rabblar text i huvudet och gestikulerar säkert allt för mycket med armarna. Fikar bort alla mina pengar gör jag också. Jag och alla hundratusentals gravida kvinnor. Herregud vad de är många! Det kändes som att jag var en alien på en främmande planet där alla utom jag hade enorm mage och jag var utbölingen. Har hela Sthlm legat och nuppat hela vinterhalvåret eller vad?

Er tillgivna, helt ogravida,

Fiodorovna