HOPP OM TÅG

TIDSTJUVERI

"Om människorna visste vad döden är för något, skulle de aldrig mer vara rädda för den. Och om de inte längre var rädda för döden, skulle ingen längre kunna stjäla deras liv från dem." ur MOMO -eller kampen om tiden av Michael Ende

BENÅDAD

PER.FÅR.MENS GÄSTAR PRIDE & CINEMA QUEER

PER.FÅR.MENSTEATERN

Per.får.mens-teatern sätter upp "en normal föreställning".
Normal = en organism eller mekanism som inte är avvikande, rörande någon, flera eller alla egenskaper. (källa: wikipedia)
'En normal föreställning' är inte avvikande rörande alla egenskaper. 'En normal
föreställning' är därför normal. Extremt normal.

Vi söker en normal publik!

Ni ska se normala ut, vara normalsmarta, ha normala kläder, en normal
sexualitet, en normal kroppsdoft, ett normalt kön, normalt hår, normal hy, ett
normalt jobb och ni ska bete er som en publik normalt gör (dvs. skratta normalt
mycket och normalhögt, applådera normalt mycket, vara normalgamla, vara normalt fokuserade på det som händer på scenen...)

Per.får.mens-teatern är Mikaela Knapp, Olga Henriksson och Isabel Cruz
Liljegren.Utbildade på bl.a. SET och Balettakademiens dansarutbildning och med flerårig professionell erfarenhet inom skådespeleri, dans och scenkonst möttes de på
Teaterhögskolans kurs 'normkritisk gestaltning'.

Tider
on 3 aug 19:00–19:40
to 4 aug 21:30–21:10

Plats
Pride Sergel (Bryggan), Kulturhuset & Stockholms stadsteater, Sergels torg 3, T-Centralen

sön 7 aug 17:00-17:30
södra teatern

Pris
Gratis.

SE UPP I BACKEN FÖR GALEN RYSS

Hej!

Jag har cyklat idag! Fatta! Cyklat! Så om någon vill göra en dokumentär om en galen rysk kvinna som lär sig cykla är det bara att ta med DVkameran och ställa sig vid en cykelväg någonstans mellan Hammarbyhöjden och Skärmarbrink. Ibland gick det riktigt fort, jag körde nästan på en mops men annars tyckte jag att jag klarade det riktigt bra där jag vinglade fram i skinande lila hjälm, ärvd av ngn av morsans före detta relationer.

Annars just hemkommen från Split, Hrvatia. Mycket fin stad med steniga stränder och gassande sol, livvakterna är dock inte att lita på. Do u like sex? frågade de när Emmy och jag strosade förbi på bästa turistvis. YES but not with u though svarade jag men dessvärre verkade yesset vara det enda som hördes, resten av meningen drunknade i tjoande manskör. Surmulen och värdighetsfråntagen gick jag vidare in i en stenmur. På den stod det "Feministic sisterhood" och "Protiv* Machoculture!" och visst fan, kampen fortsätter!

*Protiv betyder emot eller against om vi ska tala anglofiliska. Jag inser mer och mer fördelarna med att kunna ryska. Man gör sig mer eller mindre förstådd av halva jordklotet.

CEST TOUT

Det är natt och tyst här i huset. I själva verket är det morgon men alla Blåsuts invånare tycks ha dragit iväg hemåt landet och bara jag är kvar. Flög från Paris igår, planet startade en kvart tidigare, så vi hörde våra namn i högtalarna och rusade mot gate elva. Vi var dom idioterna, dom som kommer sent, slarverna alla förfäras över. I detta fall var vi inte sena, det var kaptenen som med snapsen i skjortfickan ropade ut att nu far vi så får vi banne mig fira midsommar snabbare. Jag fick en Dagens nyheter som hade mätt hettan på Stockholms alla cappuchinos. Fräna bilder på vackra hjärt och lövverkskonster. Tänk så mycket man kan göra med mjölk. Men jag föredrar en slarvigt hopskummad cappuchino från Paris och jag föredrar croissant framför branflakes. Fullkorn upp i röven och bakom lyckta dörrar kan du skrika hur mycket du vill. Vi åt fantastisk dim sum i Belleville, asiaterna såg ut som min mormor och jag ville krama dom men dom visste ju inte att de såg ut som min mormor så jag lät bli. Vi hängde med en fransk filosof med stort ego, åt ett halvt kilo ost och söp oss fulla på rödvin. Vi träffade en ukrainafödd amerikansk lesbisk judinna med säte i Paris och jag önskar så att hon kunde bo här i stället. Min resevän och jag skuttade till metron i glädje över att ha fått en ny vän. Bilder tänker jag inte publicera, den här gången får ni använda fantasin.

ÖVER VIDENS VIDA KLIPPOR KOM HON ÄNDÅ NER

Det känns märkligt det här. Skriva inför folk. Jag har vant mig att ha mina tankar för mig själv nu men kommer på mig själv med att tycka det är sorgligt att inte få dela med mig av fyndiga formuleringar.

Jag har suttit på en klippa med flera representanter av tvåsamheten och undrade om de alla var lyckliga. Jag lyckades vara närvarande i stunden när jag såg ut över Stockholms klara vatten. Jag badade inte förstås. Jag har alltid tänkt att jag är onormal med min brist på kunskap i cykling, bollspel, skidåkning och allt annat man bör kunna om man är rasbiologiskt svensk. Sedan kom jag på en dag att om man växt upp med en mor som oroligt tittar i fönstret när man leker på gården och i ett land med mer avgaser från lada-bilar än sommarsköna cyklar så insåg jag att jag nog är normal för att vara jag.

Så idag när folk sprang ner för branta klippor och jag långsamt hasade ner på rumpestumpen tänkte jag att jag tar det i min egen takt och visst kom jag ner till slut.

Det som är modigt för mig kanske inte är modigt för dig.

F