GRATTIS TILL OSS SOM ÖVERLEVT ÄNNU ETT ÅR!

Jag minns exakt vad jag gjorde förra midsommarafton. Jag satt och bloggade om tidigare midsommaraftnar jag haft, om fylla och fä, om förhoppningar och midsommarstänger. Mannen jag var kär i hade dragit iväg till Polen och jag skulle på midsommarfest i Solna i casa de Robban och Johan. Detta år skippar jag tidigare midsommarskvaller men nämner att det hänt så oerhört mycket sedan i fjol. Det händer så oerhört mycket varje år och alldeles strax blir jag ett år äldre. I de ålderskriser och nojjor man har glömmer man bort att erfarenheterna gror sitt bo i själen och visheten som smyger sig på en tills man en dag vaknar upp och inser att man trots allt har vuxit som människa. Varje högtid summerar man åren som flytt och jag måste säga att jag trivs bättre med att strax fylla 25 än jag trivdes med att fylla 22. Jag har kommit in i en ny, mer bekväm tid. Jag söker fortfarande svaren på de stora frågorna men inte på samma trevande sätt som för några år sedan. För nu vet jag mer om hur man tar smällarna men också mer om hur man emottar fröjderna.

Glad midsommar!
Fiodorovna

ALLT OM MIN MAMMA

Helt plötsligt blev jag sugen på att blogga igen. Jag slutade när jag fick mig en tankeställare. Skillnaden mellan personligt och privat blev plötsligt hårfin och skulle jag ge skulle jag ge för mycket och jag kände ett starkt behov av att skydda min integritet. Jag har spelat den sista föreställningen av "Ryssen ser dig" på Kafe Klaver och gick faktiskt plus, detta enbart på grund av den hord av ryssar i 30-35års åldern som droppade in till sista föreställningen (tack Dmitrij Karpenko). Först fick jag en smärre chock. Vilka är dessa människor och varför har de förvirrat sig från Junibacken hit? Kommer de ta illa vid sig när jag driver med deras accent? Men nej, de bitarna var deras favoriter. "Skriv mer om din mamma!" sa de till mig efteråt. En parodi av en rysk kvinna med starka principer. Jag kanske borde göra en show som bara handlar om min mamma. Allt om min mamma. Pedro Almodovar, släng dig i väggen, nu kommer historien om de ryska morsorna! Men nej, min nästa show ska handla om den lyckliga tvåsamheten, om heteronormativitet och om alla krav. Förstås i en fruktansvärt rolig tappning. Sedan kommer jag spela "Ryssen" lördagen den 3:e juli kl 13.30 på Trädgården i Sthlm. Om de fixar mic och "ljudkille" vill säga. Då får ni gärna komma dit och ta er en återställare.

Kram
F

TEATER OCH HJÄRNKIRURGI

Luleås teaterhöskola hade prempa på sin slutproduktion "Duvorna" på teater Replica igår. Den var bra. De har nämligen kommit på tricket, att så fort det börjar bli lite tråkigt ska man slänga in en sång, en dans eller ett shownummer. Det behövs oväntade prylar annars blir man uttråkad. Det värsta som finns är att se ett par skådisar fullt upptagna med att onanera i sin begåvning. Fast man får inte säga "skådis", inte enligt Lena Endre och Thomas Neumann iallfall. För isåfall kan man lika gärna säga "läkis". Jaja, tagga ner. Jag hajar att skådespelarkonsten är serious business men vi opererar ju faktiskt inte bort hjärntumörer fast vi kanske önskar att vi kunde göra det. Apropå propagandateater berättade Sara om årets Enskedespel. Momo - eller kampen om tiden, och det lät faktiskt som en riktigt fängslande historia. Jag ser fram emot att se den.

Fruktansvärt irriterande att flera dagar i förväg planera att man ska jobba halv åtta på morgonen för en planerande människa som jag. Vetskapen att jag ska jobba imorgon bitti har lett till att jag inte kunnat sova ordentligt på flera nätter för att jag har legat och oroat mig över att inte kunna sova inatt. Årgh!

F

VILA I FRID ÄLSKADE FASTER

Igår ganska exakt 17.00 tände jag ett ljus i Maria kyrka. I samma ögonblick 15.00 rysk tid tog min faster sitt sista andetag. Kanske var det en slump att jag tände ett ljus för henne just i ögonblicket hon dog, kanske hon på något förunderligt sätt kände det, och vi på något förunderligt sätt möttes trots att vi var på helt skilda platser. Vi har träffats några gånger men det här var min första upplevelse av att vi mötts. Jag kände inte min faster. Men av det intryck jag fått av henne var hon en vad jag brukar kalla en hegemonisk typ av kvinna. Lite barsk, med enormt mycket humor, skarp, slängd i käften och oerhört intelligent. Professor i teknik till yrket. Jag tror att hon hade ett mycket gott hjärta. Någonstans känns det som att vi var lite lika, men vi fick aldrig lära känna varandra. Livet förde oss på så olika spår som sällan fick tillfälle att korsas. Lungcancern tog henne också, precis som min Bobbo. Skillnaden var bara att min faster rökte som en borstbindare. Det finns ingen kvar på min pappas sida av familjen nu och ett fåtal på mammas. Det blir väl till att avla ungar för min del om släkten ska leva vidare och skapa underverk eller världskrig. Det känns märkligt och tomt. Hon var den sista som kände min pappa väl och också den länken är nu borta. Men vem vet. Kanske har hon bara flyttat in i en annan dimension. Om tiden är en evighet hur kan då ett människoliv ha en början och ett slut.

Jag har funderat en del på vårt västerländska tänkande i dikotomier. Det är antingen det ena eller andra. Vi eller dom. Svart eller vit. Natur eller kultur. Kvinna eller man. Levande eller död. Men vårt västerländska tänkande behöver inte vara liktydigt med sanningen. Det kanske inte finns något eller.

Älskade faster. Vila i frid. Vi kanske får träffas igen en dag. Hälsa pappa.






Natalia Alexandrovna Beletskaia
2 maj 1943 - 3 maj 2010

din tillgivna brorsdotter

MIN INÅTFINNE SMÄRTAR SÅ FÖRBANNAT

Alltså seriöst, PALLA. Jag HATAR mina JÄVLA grannar som spelar techno på högsta volym och tjoar gärnet, det är som att de FINNS TILL för att driva mig till VANSINNE! Jag har faktiskt ett jobb att sköta och detta jobb börjar halv åtta på morgonen. Om de åtminstone kunde haft bättre musiksmak, techno KOM IGEN! Är vi 16 igen, fan vad jag vill gnälla sida upp och sida ner men lägger av med det NU.

Idag närvarade jag vid min allra första första maj demonstration. Japp! Jag har aldrig ansett arbetarnas kamp vara tillräckligt viktig att demonstrera för. Nej men seriöst, 1:a maj är trevligt, festligt och välbehövligt just nu när det är dags att peta alliansen så att allt så småningom inte går åt helvete men överlag är jag glad att vi lever i ett land där man inte behöver riskera att få huvudet avhugget FÖR ATT man demonstrerar. Många versaler idag, verkar som att jag behöver få ur mig något stort.

En inofficiell nypremiär för "Ryssen ser dig!" igår på Högkvarteret, gästspel på Klubb Illegal. Jag tackar gudarna för att jag har PUMA folket med mig som hjälper mig med mic och presenterar innan jag ska på och framför allt är där och stöttar. Det är SÅ SKÖNT att känna att man inte är ensam. SOLIDARITET. Grejen med "Ryssen" är ju att den är min lilla bäbis som jag skapat och uppfostrat alldeles själv och om någon säger att ens bäbis är ful och man inte har någon att dela det med gör det rätt ont i hjärtat. Jag har utvecklat och pimpat föreställningen en hel del sedan i våras och var rätt nojjig över hur det skulle gå men SE, det gick BRA! Bättre än vad jag någonsin hade förväntat mig. Fler spelningar is coming up, vet bara inte riktigt var och när än men info kommer.

Jag hämtade mina bautagigantiska Nk-kassar idag från Högkvarteret. De är inte i min ägo för att jag shoppat järnet på Nordiska kompaniet utan för att jag köpte endast dessa två kassar for the price of 40 kronor. I gotta say, jag blev rätt utittad där jag stånkade fram på söders gator med en Nordiska kompaniet på var axel. På självaste 1:a maj!

Men jag säger till er nu, ni som såg mig på stan och dömde ut mig som en fräck moderat, som en djävulens hantlangare, att dessa kassar endast agerar rekvisita åt en rysk tant och är en del av oppositionen. Var inte oroliga, jag har inte blivit Filippa Reinfeld.

Upp till kamp!
Fiodorovna

Ps: Jäpp, fullt medveten om att rubriken inte har något alls att göra med innehållet. Men det är det nya aättet att skriva så det är bara att vänja sig.

Ds: Jag HAR verkligen en inåtfinne som gör inihelvete ont, hoppas den inte varar sig därinne och blir ännu större och gör så att jag förlorar synen. aaaaj.

SOLA BORT VINTERÅNGESTEN

Hej världen!

Idag har jag överträffat mig själv i matlagning. Jag har gjort en vegetarisk paj med fetaost, oliver och tomat och inte bara gick den att äta utan man ville dessutom ha mer. Jag skulle bjuckat mitt kulturvetargäng på mat men pga idel förkylning här i Svedala blev det bara veteranerna kvar dvs jag och fröken Carlsson. Men desto mer vin till mig och nu ser jag knappt vad jag skriver. Marie Fredriksson och Emd i högtalarna, jaja jag vet att min musiksmak inte är av hegemonisk karaktär och att ni som läser tänker "Men åh, tönt!" Men jag säger bara; Jennie let me love you yeeh och tro jag vill känna tro!

Säkraste sommartecknet i den stad som gjorts till min; att mellan Slussen och Gamla stan se den långa remsa av folk som trycker mot kajen vid vattnet. Den första glassen är också avklarad, jag körde favoriten; mjukglass med chokladdopp, bara 38 spänn från ngn turistglassfälla på Västerlånggatan. Ett annat säkert sommartecken är att man inte kan gå längre än två meter utan att träffa på ngn gammal lirare man känner som också går utomhus och solar bort vinterångesten.

Till Magaluf styrde vi vår sista resa..

F

WE WILL ROCK YOU STOCKHOLM!

Freddie Mercury kören på kulturnatt Sthlm! borde jag skrivit igår istället för idag om jag velat göra reklam men som alla vet är jag ju anti-kommersialist och dessutom glömde jag bort det, men fan vad kul det var, ni borde vart där! Först uppträdde vi på en liten scen vid Dramaten och sedan gick jag runt och bar på megafonen medan vi väntade på turistbåten vi skulle sjunga på. Att sätta en megafon i händerna på Olga - dum idé. Jag får enorm hybris och blir fullkomligt maktgalen. Jag var bara tvungen att skandera lite "krossa kapitalismen" och sånt där på Nybrogatan. Men var inte oroliga, jag var mycket försiktig i mitt tilltal och gjorde inte bort mig för hela Östermalm. Det var mer "Jag tänkte bara om vi kunde krossa kapitalismen lite grann snälla...?"

På turistbåten gjorde vi ännu ett fantastiskt framträdande för oförstående men roade turister. Det var en såndär platt delfinbåt. Sådan har jag aldrig åkt. Stockholm var vackert som på vykort, hade jag varit turist hade jag varit lycklig och gråtmild.

Sista giget var Moderna dansteaterns rocktemaklubb. Finally a place with acoustic! Sedan fick vi se en grym rocknroll performance och spela guitarhero. Fejktatueringar icke att förglömma! Jag har ett monster på min vänstra arm. Vi drog vidare till kulturhuset efterfesten och fick komma in gratis eftersom vi är ARTISTER och V.I.P. Där drack jag mineralvatten (man är ju inte 23 längre) och träffade på min svensklärare från gymnasiet. Hon presenterade mig för sin karl som en av hennes genom tiderna mest begåvade elever. Så..bra kväll!

Festliga F.