Inne en lördag. Jag menar givetvis inomhus, inte inne i bemärkelsen cool. Särskilt inne har jag aldrig varit. Kanske i någons ögon någon gång, vem vet? Såg dokumentären om Olle Ljungström nyss. Jag tycker genuint mycket om honom. Jag ska citera honom på en sak han sa om att spela musik;
"Det spelar ingen roll vad folk tycker för att jag kommer att göra det i alla fall. Jag anser inte att världen är så pass överbefolkad att det inte finns plats för mig."
Det är sant. För vems skull håller man inne med sig själv? Jantelagens? Jag vet inte. Jag skrev en låt med hjälp av min nya ihoplimmade gitarr som jag snabbt har kommit att älska. Får se om jag får chansen att spela den för ngn ngn gång.
Annars har jag fått chansen att bebringa folk service idag på ett sagolekhus i stan. Det var okej men barnskrik suger musten ur mig. Mitt eget barn kommer att leva efter sovjetisk disciplin. Annars är det tråkigt när människor är sugna på makt och tar varje chans att komma över den. Jag kan varken förstå tjusningen eller poängen.
Adjö för ikväll. Jag lever inte efter veckoreglerna.
Från
"Nykter en lördag"